Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVIDDITET, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(q-)
Etymologi
[jfr t. quiddität, fr. quiddité; av mlat. quidditas, quiditas (gen. -ātis), avledn. av quid, vad; eg.: det som säges om ngt ss. svar på frågan quid est?, vad är det?]
(†) filos. skolastisk term utmärkande ngts väsen l. form l. substans, vad ngt är i sig själv. Lundberg Paulson Erasmus 139 (1728). Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754). Thorild Gransk. 1784, 1: 77. Ekbohrn (1904).

 

Spalt K 3407 band 15, 1938

Webbansvarig