Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINETT kvinät4, r. l. f. l. m. l. n.; best. -en, ss. n. -et; förr äv. KVINETTEN, sbst.
Ordformer
(förr äv. q-. kve- 1728. kvi- 1667 osv. -net 1667—1728. -nett 1667—1847. -nette 1793—1815. -netten, sg. obest. 1667—1718)
Etymologi
[liksom ä. t. quinette av ä. fr. quignette, quinette]
(förr) ett slags ylletyg (stundom uppblandat med gethår); särsk. om flaggduk (se d. o. 1). Brunt Quinet. BoupptSthm 1667, s. 1099. Weste (1807; med hänv. till flaggduk). Synnerberg (1815). Meurman (1847).
Ssgr (förr): A: KVINETT-BOTTEN. De förut brukliga (karduser) af karduspapper med qvinettbottnar .. (skola) endast begagnas till salut- och exercisskott. Gynther Förf. 4: 418 (i handl. fr. 1817).
B: KVINETTS-ALTARTÄCKE~0020. UrFinlH 382 (1728). —
-KJORTEL. BoupptVäxjö 1753. —
-KOFTA. BoupptVäxjö 1749.

 

Spalt K 3410 band 15, 1938

Webbansvarig