Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINKELERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING.
Ordformer
(äv. q-. -kel- 1558—1659. -kil- 1722. -quil- 1623)
Etymologi
[jfr d. kvinkelere; av mnt. quinkelēren, t. quinkelieren, till nt. quinken (o. t. quinkeln); jfr KVINTILERA]
(†) utstoffera musik med drillar o. d., kvintilera. Svart Gensv. Bil. 2 (1558; bildl.). WijsaFoglArt 10 (1623; om göken). (Organisten bör spela) the psalmer, som ordenteligen siungas, uthan myckit kruus och qwinkelerning. KOF II. 2: 120 (c. 1655). Düben Boileau Sat. 19 (1722).

 

Spalt K 3411 band 15, 1938

Webbansvarig