| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVISTA kvis3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA.
1) motsv. KVIST, sbst.1 1: borthugga l. bortskära (l. på annat sätt avlägsna) kvistar (l. grenar) från (träd, trädstam o. d.), befria (träd o. d.) från kvistar; hamla (se HAMLA, v.1 3); äv. med obj. betecknande kvistarna (l. kvistliknande delar, skott o. d.); äv. refl., om träd o. d.: befria sig från kvistar. Visb. 2: 31 (c. 1600). När man skal qwista Trän, .. Om Wåren är bäst at qwista eller affskära alla onyttige qwistar. Månsson Trääg. 19 (1643). Tallar bruka .. kvista sig, så att större delen av stammen blir kal. Sandström NatArb. 1: 105 (1908). Kvistningen bör ske i riktning från roten mot toppen. Ekman SkogstHb. 44 (1908). Kvista löv och på så sätt bereda sig utdrygning av fodret. VästerbK 1927, nr 157, s. 4. — särsk. mer l. mindre bildl. Bellman SkrNS 2: 118 (1780). Nu måste jag stympa, hopklämma, kvista och putsa idéerna för att de ska’ få den sceniska behörigheten. JJolin (1863) i Jolin 139. Strindberg Bjälb. 86 (1909). särsk. (†): avklippa under vävningen kvarlämnade trådar o. knutar från (väv). Elin .. satte sig .. att ”qvista väfven”. Knorring Torp. 2: 98 (1843).
2) (†) motsv. KVIST, sbst.1 1 f: slå (ngn), eg. med ris; äv. oeg. o. bildl.: fördriva; äv. i uttr. kvista efter ngns bakben (jfr BAKBEN 1). Svart Gensv. F 8 a (1558). Strax ther effter (dvs. efter slaget vid Brännkyrka) bleffwe the Danske så qwistade aff Södremalm, at the ther aff kommo måtte draga igen til Siös blodighe. Dens. Ähr. 53 (1560). Spegel 495 (1712).
KVISTA BORT10 4. Wedhuggaren .. Qwistar bort qwistarne. Schroderus Comenius 529 (1639). jfr BORTKVISTA. —
KVISTA UPP10 4, äv. OPP4. avlägsna de nedre kvistarna l. grenarna av (träd), uppkvista, underkvista. Visb. 2: 356 (c. 1600). (Landtmannen) qwistar op sin Skogh ibland. Rålamb 13: 31 (1690). SvSkog. 668 (1928).
Spalt K 3442 band 15, 1938