| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVITT kvit4, predikativt adj. oböjl. ((†) pl. kvitta, kvitte OPetri Tb. 179 (1527; uppl. 1929), Hildebrand Isl. 166 (1883)); n. o. adv. =.
1) (†) i fred, fredlig; i uttr. det blir kvitt med några, det blir fred mellan några. Thet är fare mz Christne ey bliffuer snart quit / Mz huar annen the handle som warge. Svart Gensv. K 6 b (1558).
2) (numera i sht ngt vard.) befriad (från ngt obehagligt, ett tvång, en börda o. dyl. l. en obehaglig l. besvärande l. fientlig person o. d.); fri (se d. o. 27); numera bl. med avs. på ngt l. ngn varav man förut varit bunden l. besvärad osv.; vanl. i uttr. (vara l. bliva l. göra sig) kvitt ngt l. ngn l. från ngt l. ngn l. (i sht i ålderdomligt spr.) ngn l. ngt kvitt; förr ofta i förb. kvitt och fri. (Vi) wore .. syndenne gierna qwitte. OPetri Hb. D 3 a (1529). Blifwa qwitt ifrån sina Synders Bördo. Schroderus Os. 1: 175 (1635). Förgirigt ät them (dvs. frukterna) ey, wil tu blij Kranckheet qwitt. Palmchron SundhSp. 59 (1642). Hon hörde litet på hvad de sade; men för at blifva qvitt lofvade hon at tro dem. Chenon Heywood 3: 194 (1773). Jag ville att jag vore kvitt den skurken. Fröding Guit. 92 (1891). Man kan ej göra sig kvitt föreställningen, att (osv.). SvD(A) 1929, nr 329, s. 9. — särsk.
a) (†) i uttr. (bliva osv.) kvitt av l. för (jfr e, f) l. med l. vid ngt l. ngn. OPetri 1Post. 61 b (1528: widh). När .. tu är aff then nödhen quitt. Därs. 31 a. På det att jagh .. må blifve qvitt med deres daglige besvär och öfverlåpp. OxBr. 5: 288 (1624). På detta sättet blef han til sin glädje qvitt vid sin maitresse. Chenon Heywood 4: 82 (1773). — särsk. i uttr. säga sig kvitt av ngt, avsäga sig ngt. Dhe som icke äre tjänlige och dugelige (till ämbetet), kunne seija sigh deraf qvitt. RP 7: 31 (1637).
b) (†) i uttr. gå kvitt (ngt l. ngn), gå l. bli fri (från ngt l. ngn). 1Sam. 14: 41 (Bib. 1541). Begierandes af Rätten .. itt rättmätigt bewijs, att han sådan molestation kundhe qwitter gånga. NoraskogArk. 4: 41 (1644). Medh ödmiukast begiäran at wij .. kunne gå bem:te Mest: Andherss qwitt. VDAkt. 1671, nr 224. Kolmodin Dufv. 107 (1734).
c) (†) med avs. på skatt l. avgift o. d., om jordegendom, i uttr. kvitt och fri för utlagor o. d. Schück Wivallius 1: 9 (i handl. fr. 1590). NoraskogArk. 5: 232 (1687).
d) med avs. på fullgörande av förpliktelse, löfte, utfästelse, ed o. d.; förr äv. i uttr. giva ngn kvitt. Giffuer iak honwm nw frij, qwit, lædig oc löss .. regenskap ythermere görendes for mik. G1R 1: 8 (1521). Wij (vilja) wara then eedhen quitte som tu aff oss taghit haffuer. Jos. 2: 17 (Bib. 1541). (De) wille .. wara sitt giorde Löffte qwitte. Schroderus Os. 2: 388 (1635). Boktryckaren förklarades kvitt all förbindelse att fortsätta med tryckningen. Ahnfelt Minn. 2: 77 (1907).
e) med avs. på pänningskuld o. d.: fri (på grund av att skulden blivit betalad); äv. pregnant: skuldfri. Vara kvitt en skuld l. från en skuld, förr äv. kvitt och fri för en skuld. Denna Förening .. förklarade .. Margareta qvitt och fri för all skuld til Svenska Kronan. Dalin Hist. 2: 597 (1750). Dalin (1855).
f) [jfr fsv. qvitgiva] med avs. på straff, åtal, klander o. d.; förr ofta i uttr. giva l. döma l. säga ngn kvitt (och fri) för ngt, befria ngn från ngt. Huarföre ger iach .. hustrv merete quith och frii för alth efftertal. G1R 1: 41 (1522). Therföre dömdis han qwith och frij för alth ytthermere tiiltal. Därs. 3: 73 (1526). SkrGbgJub. 6: 61 (1587). Then ordning, uti hvilken .. (människan) kunde blifva qvitt syndenes skuld, straff och herravälde. Rönigk Fresenius 90 (1753).
g) (†) med avs. på fångenskap o. d.; särsk. i uttr. bliva l. giva ngn sitt fängelse kvitt, befria ngn från fångenskapen; jfr 4. G1R 2: 208 (1525). Att han ingelunde lather Peder Larssonn bliffve sin fengelse qvitt. Därs. 28: 164 (1558). Then vsla görer frij och quitt, / Vthu syndarens hender. Ps. 1567, s. 31 a; jfr Ps. 1695, 75: 3.
3) [jfr 2 f] (†) oskyldig (i fråga om en anklagelse l. till ett brott); särsk. i sådana uttr. som döma l. säga ngn kvitt för ngt; jfr FRI 28 a. Frur och Jomfrur, och howiske quinnor, / tu later them löpe på tinn tunge, / west tu tigh sielff nu qwitte, / tu skulle icke enn annan smitte. Visb. 1: 45 (1572). Effther långh och nogsam ransackningh sades .. Oluff .. aldelis quitt, frij, ledigh och Löss för same tall och rychte. UpplDomb. 2: 25 (1578). Dher förre dömdis och sades han quitt och frij för sam[m]e saak. SkrGbgJub. 6: 79 (1587).
4) [jfr 2 g] (†) befriad från fångenskap; fri (se d. o. 10), lös. The fångar .. woro i mong åår med theres fängelse bestrickadhe, för än the aldeles frij och quitte wordo. OPetri Kr. 273 (c. 1540). Den Saklös war blef ledig qwitt, / den brotzlig lät han straffa. Visb. 3: 442 (c. 1700). Österling Lärops. 300 (1727).
5) (†) obehindrad; fri från inskränkningar l. förpliktelser.
a) om person; i uttr. giva ngn kvitt. Th[er] m[edh] gaff han ho[nom] (dvs. sin ”vederlagssven”) q[ui]t frij ledig och løøsz for all handel och wandel. OPetri Tb. 187 (1527; uppl. 1929).
b) om sak; i sådana uttr. som få, (inne)hava, njuta ngt kvitt och fritt; jfr FRI 21 b. Saa ath iak motte faa Skaane qwiit och frii in. G1R 1: 59 (1523). (Han) skall .. beholle then gardhen, som han sitther wti qwith oc frii. JönkTb. 116 (1528). Hernön, hvilken ö staden (Härnösand) till evärdelig egendom bekommit .. qvitt och fritt att njuta. BtRiksdP 1890, 7Hufvudtit. s. 41 (efter handl. fr. 1600-talet).
6) (†) berövad (ngt), förlustig; särsk. i uttr. bliva l. gå l. löpa ngt kvitt, förlora l. gå miste om ngt; göra ngn ngt kvitt, beröva ngn ngt l. avstänga ngn från ngt. Hust[rv] a[n]na .. skal gaa tompte[n] qvit. OPetri Tb. 18 (1524; uppl. 1929). Dedt är befruchtandes vij löpa våra penninger qvitt. RP 6: 559 (1636). (Sorgen) förstör ens appetit, / Och gör så mongen man i förtijdh Lijfwet qwit. Palmchron SundhSp. 161 (1642). Personer .., som in emot 10. Åhr sin Hörszel qwitta warit. Roberg Beynon 16 (1697). Prästen och Domaren .. torde .. blifva sina sysslor quitte. HLittSt. 1: 339 (1822). Sundén (1888). — särsk. i uttr. bliva l. gå l. göra ngn kvitt med l. vid ngt, gå kvitt om ngt, gå miste om ngt, bli av med ngt resp. beröva ngn ngt; kvitt ifrån ngt, berövad ngt. (De) wordo .. quitte widh Presterscapet. Neh. 7: 64 (Bib. 1541). Då skole the .. bliffue quitt med, alle the äger the haffue slagett wnder sigh. PRosenstråle (1591) i HSH 9: 72. Hans Kon. Mt. .. hade .. vthreedt .. nogre Krijgzskep emot .. Konung Christiern, och giort honom ther medh qwit widh fem hans Huffuudh Skep. Tegel G1 1: 302 (1622). Förmohnen som vi moste gå qvitt om. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 230. Qvitt ifrån alt sitt, skulle han .. läggas naken uti jorden. Mörk Ad. 2: 157 (1744).
7) (†) om sak: förlorad, slut. Hwar man miströster och sägher, Thet är qwitt, nu är alt förlorat. PErici Musæus 3: 51 b (1582).
8) [jfr mnt. quit slān] (†) ss. beteckning för att en skuld förklaras vara betalad l. efterskänkt (jfr 2 e); i uttr. giva ngn ngt kvitt l. slå kvitt (med ngn). Ped[er] maans[on] skal giffwa wt it ffat traan och th[et] andra slaass qwijt ffor klippi[n]g skwl. OPetri Tb. 22 (1524; uppl. 1929). (Han) haffuer .. qwith slagith .. (50) mark peninghar som wij honom j hans rækenscap pligtughe waarom. G1R 3: 283 (1526). (Vi) haffue .. giffuit eder quitt ena merkeliga summa som i oss plictuge wore. Därs. 7: 85 (1530). Derföre Rådde Nämden henne till at hon Skulle slå quidtt m[ed] honom. HammarkDomb. 7/10 1613.
9) ss. beteckning för det ömsesidiga förhållande mellan två (l. flera) parter att ingendera längre har ngn skuld l. fordran hos den andre; äv. i uttr. kvitt om kvitt. Vara kvitt (med ngn l. varandra), förr äv. vara ngn kvitt. Det är kvitt (dem emellan) (ngt vard.).
a) i fråga om pänningar l. andra ägodelar. Serenius Xx 4 b (1734). Han har nu .. arbetat för at få ihop denna summan, så at han nu är qvitt både med oss och sin creditor. Björn LycklHush. 15 (1786). Jag spelte mig .. quitt. Topelius Dagb. 1: 59 (1833). Ock ringen, som du gaf mig, / med namnet mitt ock ditt, / den kan du gärna ta igen, / så bli vi kvitt om kvitt. Landsm. 1: 647 (1880). Han hade ju ingenting att skaffa med Borgs, bara betala sin hyra och därmed kvitt. Smith Rönnerkr. 28 (1912). — särsk. [efter fr. quitte ou double] i uttr. (spela) kvitt eller dubbelt o. d., (spela) på sådana villkor att skulden är betalad, om man vinner, men fördubblad, om man förlorar; äv. bildl. HbiblSällsk. 1: 345 (1839). Zilliacus Hågk. 35 (1899; bildl.).
b) bildl. (jfr a slutet); särsk. i fråga om tacksamhetsskuld resp. lidna oförrätter o. d. Lucidor (SVS) 13 (c. 1670). (Jag önskar dig) En Person ditt hjerta värdig, / Som älskar dig; men om du ändrar ditt, / Strax är til samma ändring färdig: / Då är en den andra qvitt. Dalin Vitt. 6: 436 (1763). Man säger, att vi ej veta hvad Schellingianism är. Vi mena, att de icke veta hvad biblisk theologi är. Så är det qvitt. SÖdmann (1818) i 2Saml. 4: 166. Hytte jag åt pojkarna, så hytte en åt mig tillbaka, dermed är det qvitt. Runeberg 4: 204 (1834). VLitt. 2: 132 (1902).
Spalt K 3444 band 15, 1938