Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVÄN kvä4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er (VetAH 1771, s. 110, osv.), ngn gg -ar (Flodström SvFolk 3 (1918)).
Ordformer
(förr äv. q-. kven 1813—1904. kvän 1771 osv.)
Etymologi
[jfr nor. kven, kvæn (i bet. 1, 2); av isl. kvenir, kvænir, pl. (i bet. 1); av ovisst urspr.]
1) hist. manlig individ av ett folk av möjl. finsk stam som enligt isl. o. fnor. källor bodde vid nordligaste delen av Bottniska viken; i pl. om individer av detta folk utan hänsyn till kön. Iduna 4: 104 (1813). Schybergson FinlH 1: 4 (1887). TurÅ 1937, s. 229.
2) (i fråga om nor. förh.) manlig individ av den i nordliga Norge bosatta befolkningen av finsk stam; i pl. om individer av denna befolkning utan hänsyn till kön. VetAH 1771, s. 110. Molin ÅdalP 190 (c. 1895). PåSkid. 1931, s. 10.
Ssg: (1) KVÄN-FOLK(ET). hist. NF 9: 313 (1885).
Avledn.: KVÄNSK, adj. [jfr nor. kvensk] (i fråga om nor. förh.) till 2. UpsLäkF 1868—69, s. 431.

 

Spalt K 3479 band 15, 1938

Webbansvarig