| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVÄSIG kvä3sig2, adj. -are. adv. -T.
(i vissa trakter, särsk. Sthm, vulg.; numera mindre br.) som är utmärkande för l. anstår en ”kväsare”, överdrivet o. samtidigt vulgärt gentil; äv.: stilig; äv.: näsvis, fräck, överlägsen, ”mallig”. Strix 1898, nr 17, s. 3. Skål, din kväsiga jycke! Engström Lif 50 (1907). Var inte så kväsig! Östergren (1931).
Spalt K 3482 band 15, 1938