| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KYSK ɟys4k, adj. -are; adv. -T.
(i sht i vitter stil) (sexuellt avhållsam o.) fri från otuktiga begär o. tankar, ren, oskyldig; om gosse l. flicka: ännu fri från l. oberörd av sexuella begär; äv.: sexuellt avhållsam, övergående i bet.: som lever i celibat; förr äv., i sht om gift person: som avhåller sig från otillåten kärlek l. otillåtna sexuella förbindelser, dygdig, ärbar, trogen (i äktenskapet); äv. oeg., om ngns tankar, hjärta, ögon, öron o. d. Tit. 2: 5 (NT 1526). Tå iagh förnam, att iagh icke annars kunne kysk bliffua, .. gick iagh till Herran och badh honom ther om. KOF 1: 320 (1575). Christus lefde kijsker som wij (dvs. nunnorna). Messenius Blanck. 60 (1614). The Quinnor som hafwa aflat Barn tilhopa med sine Fästemän, och föda samt sökia Kyrckiegång, .. skola icke intagas som andre kyske Barneföderskor. Kyrkol. 5: 2 (1686). (Den heliga) elden skulle .. bäras omkring af kyske, oskyldige gossar eller jungfrur. Wisén Oden 71 (1873). Detta .. kyska kvinnohjärta. Hellström Malmros 314 (1931). — jfr O-KYSK. — särsk.
a) i bildl. l. överförd anv. (jfr b), om föremål l. handling o. d. som i ett l. annat avseende påminner om en kysk person(s) l. gör ett likartat intryck: ren, oskuldsfull, oberörd; friskt kylig; äv.: blygt tillbakadragen. Jak. 3: 17 (NT 1526). Det är något sällsynt kyskt och friskt över dessa sandkullar vid havet. Böök ResSv. 42 (1924). Stillhetens kyska och försynta behag. Fogelqvist ResRot 88 (1926). — särsk.
α) om mer l. mindre personifierat föremål. Den kyska Månan. Lidner (SVS) 2: 355 (1784). Af trånad blek den kyska liljan står. Stagnelius (SVS) 2: 309 (1821).
β) om klädsel, uppträdande o. d.: som vittnar om kyskhet, sedesam, anständig; motsatt: utmanande. Det var en fin och kysk klädning. Lundegård Tit. 204 (1892). GHT 1895, nr 243, s. 3.
γ) i fråga om stil l. utsmyckning o. d.: ren, enkel, strängt l. stramt hållen, flärdfri; motsatt: yppig, överlastad. Tegnér (WB) 9: 22 (1840; om prosan). Min vitrappade kammare, som är kysk som en klostercell. SvD(A) 1929, nr 34, s. 8.
b) i överförd anv., om kysk(a) person(er)s bädd. Kolmodin QvSp. 1: 11 (1732). Wirsén Vis. 270 (1899).
-TRÄD l. -TRÄ. [jfr t. keuschbaum] kyskhetsträd. Linc. (1640; under vitex). Serenius Iiii 2 b (1757).
-ÖRT. örten Verbena officinalis Lin. (som i ä. tid användes på liknande sätt som kyskhetsträdet), järnört. Franckenius Spec. D 4 b (1659). Rudbeck HortBot. 116 (1685).
Spalt K 3563 band 15, 1939