Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅS kå4s, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar l. -er32.
Etymologi
[jfr fd. Kaas, ett ortnamn, o. meng. cause; av nordvästl. ffr. cauciee, cauchiee, motsv. normal ffr. chauciee, damm, bank av sten som omsluter en vattengrav, av ett mlat. calceata, stensättning, av lat. calx (gen. calcis), sten, kalksten; samma ord som CHAUSSÉ]
(i folkligt spr. i vissa trakter) primitiv båthamn av uppkastade stenrader l. utgrävningar i stranden. Åhstrand Öl. 200 (1768). SvKryssKlÅ 1936, s. 73.

 

Spalt K 3590 band 15, 1939

Webbansvarig