Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅSIG, adj. -are; förr äv. KÅSOT, adj.
Ordformer
(-ig 1736—1917. -ot 1749)
Etymologi
[sv. dial. kåsig, kåsot; till stammen i KÅSEN]
1) (†) tokig, fånig, fjollig. Lenæus Delsbo 183 (1736, 1764). Lind (1749).
2) (i folkligt spr. i Finl.) dåsig. FoU 15: 57 (1902). Bergroth FinlSv. 329 (1917).

 

Spalt K 3592 band 15, 1939

Webbansvarig