Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅSÖR kåsö4r l. ko-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr äv. med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. causeur, till causer (se KÅSERA). — Jfr KÅSÖS]
person som kåserar (särsk. skriver kåserier i tidningar o. dyl. l. håller kåserande föredrag); person med (stor) förmåga att kåsera. SvLitTidskr. 1868, s. 5. Ludde Bentz, kåsör i Nya Morgonbladet. Siwertz JoDr. 134 (1928). Frank Heller .. gör många iakttagelser, och han berättar om dem som den kåsör han är, icke som en Balkan-expert eller en forskningsresande. GHT 1934, nr 84, s. 3. — jfr MODE-, TIDNINGS-KÅSÖR.
Ssgr: KÅSÖR-SPALT. i tidning: spalt för kåserier o. d. Upsala 1920, nr 273, s. 4. —
-STIL. kåserande stil. ST 25/3 1928, Söndagsbil. s. 2. —
-TON ~tω2n. jfr -STIL. Hirn Johnson Bosw. 221 (1922).

 

Spalt K 3592 band 15, 1939

Webbansvarig