Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅTA kå3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(kåt- 1749 osv. kått- (kott-) 1741—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. kåta; sannol. besläktat med eng. cut, skära (jfr KUTTER, sbst.1)]
(i folkligt spr. i vissa trakter) tälja, ”kreta”; äv. med obj. betecknande resultatet. Serenius (1741). Kåta på en sticka. Weste FörslSAOB (1823). Auerbach (1911). — jfr AV-KÅTA.
Ssg: KÅT-KANT. (†) avskuren kant av en bulle o. d. Deleen 605 (1829). Dalin (1852).

 

Spalt K 3595 band 15, 1939

Webbansvarig