Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄLVA, f. l. r.
Ordformer
(kiä-)
Etymologi
[sv. dial. (Lappl.) kälva; avledn. till KALV, sbst.1]
(i vissa delar av norra Sv.) renko. Linné Skr. 5: 56 (1732).

 

Spalt K 3627 band 15, 1939

Webbansvarig