Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄNSA ɟän3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ken- 1845. kän- 1853 osv.)
Etymologi
[jfr d. kense, d. dial. kings(e), ken(d)s; möjl. besläktat med KINK, sbst.1, KINKA, v.3, o. KINGSA]
(i sht på västkusten) fisk. vart särskilt av de snören vid vilka en långrevs (en ”backas”) krokar äro fastgjorda, tafs. Ekström AfhFiska 112 (1845). SvKulturb. 3—4: 242 (1930). — jfr BACK-KÄNSA.

 

Spalt K 3671 band 15, 1939

Webbansvarig