| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄRLIGHET ɟæ3rlig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. ngn gg arkaiserande i bet. 2) -er.
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till KÄRLIG 1: vänskap, tillgivenhet, kärlek (se d. o. 1); förr äv. i pl., konkretare: vänskapsbetygelser. G1R 3: 327 (1526). (Biskop Remigius i Reims) bewijste .. allom itt gott Exempel medh sijn Kärligheet och Mildheet. Schroderus Os. 1: 810 (1635). (De) umginges .. i all kjärligheet och samhälligheet medh hwar annan såsom bröder. Annerstedt UUH Bih. 2: 209 (cit. fr. 1680). Hennes hat var til Sophia i största högd. Hon öfverhopade henne dock med kärligheter. Ekelund Fielding 480 (1765). Så träden åter samman i kärlighet, / O, Svea ständer! Nicander Vitt. 319 (1771). Wallin Vitt. 2: 168 (1837). Östergren (1931). — jfr O-KÄRLIGHET. — särsk. (†) till KÄRLIG 1 a; jfr KÄRLEK 1 b. OPetri 2Post. 122 a (1530). Gudz wår Frelsares godheet och kärligheet til menniskionar .. vppenbaradhes. Tit. 3: 4 (Bib. 1541; NT 1526: kerlek). Schartau Pred. 56 (1817).
2) [jfr motsv. anv. i d., ävensom t. euer liebden] (numera bl. ngn gg i arkaiserande stil) i förb. med poss. pron., ss. titel på högt uppsatt (i sht furstlig) person; förr äv. ss. tilltalsord till (medlemmar av) församling, åhörare (i kyrka o. d.), representanter för folket o. d.; jfr EDER I 1 b anm. G1R 1: 25 (1521). Hallenberg Mynt 136 (i handl. fr. 1535). Stormechtige förste, käre her svåger .., vij haffve afferdiget til Eder Kärlighet thesse våre sendebud. G1R 24: 124 (1553). Ther om (dvs. om syndernas förlåtelse gm Kristus) hörer idher kärligheet, offta om året. LPetri 2Post. 255 b (1555). Såsom Wij .. haffue ther synnerligh lust och wilje til, at sökie och befordre E. kärligheters (dvs. rikets ständers) och edhers andre Swerigis Rikes inbyggeres .. gagn, bäste och wälfärd. Stiernman Com. 1: 187 (1563). H:s Kärligheet Hertig Johan Wår Elskelige käre Broder och Swåger. Därs. 595 (1614). Edhers Kiärligheters kyrkioheerde, wyrdige H:de Her Jon j Ekesåes. VDAkt. 1657, nr 198. Topelius Planet. 2: 78 (1889).
3) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till KÄRLIG 3: kärlek (se d. o. 3); älskog. Messenius Sign. (1612; i titel). (Potifars hustru) sin kärligheet eij spar. Achrelius Jos. B 4 a (1692). Atterbom VittH 108 (1845). De sekteriske föregifvas vara mycket fallna för kärlighet. NVexjöBl. 1848, nr 34, s. 4. Om ärlighet i kärlighet. Ullman Sång. 53 (1910). Östergren (1931). — särsk.
b) (†) konkretare, i pl.: kärleksbetygelser, karesser. D. Quijote såg sig på öppna fältet, fri och obesvärad af Altisidoras kärligheter. Lidforss DQ 2: 644 (1892). Högberg Vred. 3: 185 (1906).
(3) -SPEL. älskog. Wachta tigh för kärligheetz Spel (efter åderlåtning). Bondepract. C 7 b (1662). —
(1) -TJÄNST. kärlekstjänst. Wij .. äre sammankomne .. thenne S. Wördige Herre .. en tilbörligh kärligheetz tienst bewijsa. JPGothus JBotvidi A 2 a (1635). —
(1) -VÄRK, n. handling av kristlig kärlek, kärleksvärk. PPGothus Und. H 7 b (1590). L. Paulinus Gothus ThesCat. 89 (1631).
Spalt K 3736 band 15, 1939