Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄTTE ɟät4e, sbst.2, förr äv. KÄTT, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-e- 1753—1906. -ä- 1738 osv. -tt 1753—1872. -tte 1833 osv. -tten, sg. best. 1738)
Etymologi
[av t. kette (se KEDJA, sbst.)]
vävn. varp, ränning; jfr KÄTTING 2. Bennet Lin. D 1 a (1738). Ketten eller ränningen. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 67. 2UB 8: 292 (1900).
Ssgr (vävn.): KÄTT-GARN. hårdt tvinnat o. spunnet garn avsett till varp, varpgarn. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 38. UB 6: 388 (1874). —
-SKÄRNING. (mindre br.) kättingsskärning. Dalin (1852; med hänv. till varpning). Klint (1906).
Avledn.: KÄTTA, v.2, -ning. (-e- 1851—1921) vävn. varpa garn till väv. SvTyHlex. (1851).

 

Spalt K 3767 band 15, 1939

Webbansvarig