Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄXLA ɟäk3sla2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KÄXLE, r. l. m.; pl. -ar (Anm. Pl. -ar kan äv. höra till en icke anträffad sg. käxel, med motsvarighet i fsv.).
Ordformer
(kess- 1678. kiecks- 1788. kiägz- 1698. käx- (kex-, kiex-, kiäx-, käcks-) 1556—1868. -la c. 1635—1868. -lar, pl. 1556. -le c. 1635—1788)
Etymologi
[jfr fsv. käxel, f., båtshake, östsv. dial. käksla, mindre yxa; jfr äv. nor. kjeksla, göra små hugg, nyisl. kjax, kjak, liten yxa, kjaka, hugga l. stöta kraftigt; till stammen i KÄX, sbst.1 I bet. 3 går ordet dock säkerligen delvis (o. kanske väsentligen) tillbaka på ett samnord. tiaksla, sidoform till TÄXLA]
1) (†) = KÄX, sbst.1 1. Kjäxle at taga in tunnor. Rinman 1: 689 (1788; bland gruvredskap).
2) (†) hacka; gaffel; jfr KÄX, sbst.1 2. (Sv.) Kexla. (t.) Karst. (lat.) Ligo. Schroderus Dict. 6 (c. 1635). Dens. Lex. 42 (1637).
3) (i fackspr.) för urholkning använd tväryxa med halvcirkelformig ägg, urholkningsyxa, ”täxla”; jfr KÄCKLA 1. HFinlH 4: 297 (1556; bland tunnbindarvärktyg). En .. uråldrig fiske-båt, urgröpt med kexla (tvär-yxa) ur en enkel ek-stam. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 65 (1868). Anm. till 3. Hos Schroderus Dict. 6 (c. 1635) avses sannol. denna bet., när ordet återges med lat. runcina (eg.: hyvel).

 

Spalt K 3775 band 15, 1939

Webbansvarig