| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÖRSEL ɟœr4sel, äv. ɟœ4r-, r. l. f. (m. Sahlstedt (1757), SvTyHlex. (1851, 1872)); best. -seln (Zetterstedt SvLappm. 1: 209 (1822) osv.) ((†) -slen HB 1: 275 (1583: Tegell körslen), Hallenberg Hist. 4: 1019 (1794)); pl. (nästan bl. ss. senare led i ssgr) -slar (Möller (1790), GSvAllmogehem 1: 72 (1912: genomkörslar), Östergren (1931; sällsynt form)) ((†) -sler Sahlstedt (1757)); förr äv. KÖRSLE, sbst. Anm. Pluralen av detta ord ersättes ofta med pluralen av KÖRSLA.
1) motsv. KÖRA, v. 7, 8, 13: körande, körning; jfr KÖRSLA 1. SvSaml. 3—6: 317 (1762). Vägen är gropig af mycken körsel. Weste FörslSAOB (1823). Körsel med släde. UpplandNordM 59 (1926). — särsk. konkret: plats l. passage som är avsedd för körtrafik; numera bl. ss. senare led i ssgr. Ett Steenhuus .. wedh RegeringzGatan, med .. Körssell eller uthgång i Åhlans Grenden. BoupptSthm 15/5 1689. jfr GENOM-, IN-, ÖVER-KÖRSEL.
2) (numera mindre br.) motsv. KÖRA, v. 9: forsling l. befordran l. transport medelst skjuts; i ä. tid särsk. om transport som det ålåg bonde l. arrendator att utföra för kronans l. jordägares räkning; i sht konkretare; jfr KÖRSLA 2. G1R 25: 83 (1555). (De) som hafva at syssla med hvarjehanda materialiers omkringförande .., såsom lehr, kalk, sand, jord, gödsel &c. .. (skola) inrätta sine åkedohn så at under körslen intet förspilles. Berch Hush. 113 (1747). — jfr HÖ-, KOL-, TEGEL-, TIMMER-, VATTEN-, VED-KÖRSEL. — särsk. (förr) kam. i sg. best., om en urspr. i form av transporter utgående skatt, byggningshjälpen. Hallenberg Hist. 4: 1019 (1794; efter handl. fr. 1620). NF (1885).
(2) -SKYLDIGHET~200 l. ~102. (förr) 2NF 34: Suppl. 299 (1922).
Spalt K 3856 band 15, 1939