Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÖRSNÄR ɟœr3s~nä2r l. ~næ2r, stundom 04, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kers- 1678. kyrs- 1696—1769. kürsch- 1671—1672. körs- (kiörs(s)-, kjörs-) 1589 osv. körtz- 1669. -när 1589 osv. -ner 1670—1769)
Etymologi
[av nt. körsner (mnt. korsener), motsv. mht. kürsenære (t. kürschner), till mnt. korsen, mht. kürsen, motsv. fht. kursina, pälsrock; av ovisst urspr.]
person (handtvärkare) som bereder skinn till pälsvaror (o. bedriver handel därmed), buntmakare, pälsmakare; pälsvaruhandlare. Hans Körsnär. SthmTb. 1/2 1589. Aff ruge och Vlle-Skin eller Pelterijer (dyrare eller slättare) bereeda Skinnare eller Körtznärer, allehanda Foderwärck til Kläder, Myssor, Wantar, Muffar, etc. Risingh KiöpH 93 (1669). Alla rävar råkas hos körsnären. Ström SvenskOrdspr. 270 (1926). SvD(A) 1934, nr 19, s. 5.
Ssgr: A (†): KÖRSNÄR-GESÄLL, -ÅLDERMAN, se B.
B: KÖRSNÄRS-ARBETARE~0200. —
-ARBETE~020, äv. ~200. äv. konkret. —
-GESÄLL. (körsnär-) BoupptSthm 20/4 1670. —
-MÄSTARE. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 37. —
-ÅLDERMAN~102 l. ~200. (körsnär- 1736. körsnärs- 1800—1882) (förr) ålderman i körsnärernas skrå. Henel 1735 132 (1736). —
-ÄMBETE~020 l. ~200. (förr) körsnärernas skrå. ArvskifteSthm 5/6 1672. MeddNordM 1901, s. 272.

 

Spalt K 3858 band 15, 1939

Webbansvarig