Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÖVA, v.
Etymologi
[sv. dial. köva; kausativ till KVÄVA]
(†) kväva. Linc. (1640; under præfoco). Lät ei Ostadighet och Vankelmod dig söfva, / Lät Egennyttan ei dit Barn i lindan köfva. Dalin Arg. 2: 6 (1734, 1754; i bild). jfr Hof DialVg. 173 (1772).

 

Spalt K 3878 band 15, 1939

Webbansvarig