| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAKONISK lakω4nisk, adj.; adv. -T.
1) i sht hist. som hör till l. härstammar från Lakonien (Sparta). The gamle brukade tre slags Contre-Marcher, nemligen then Persiske, Macedoniske, och Laconiske. Richardson Krigsv. 1: 255 (1738). Atterbom PoesH 2: 161 (1848). Den röda lakoniska (marmorn). Grimberg VärldH 2: 227 (1927).
2) [anv. åsyftar det förhållande att det korta o. koncisa uttryckssättet eftersträvades i det forntida Lakonien (Sparta)] (i sht i skriftspr.) om uttryck(ssätt): kortfattad (o. innehållsrik), ordknapp, koncis; äv. i mer l. mindre överförd anv., om skrift l. dyl. För sin Styls och orda-lämpas arts och vnderlige Laconiske kortheets .. skul (är västgötalagen värd att bekantgöras). Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663); jfr 1. SvMerc. 1765, s. 228. Att jag med den store Herr Linnés Laconiska beskrifning kan känna igen en ört, som jag icke sett förut! JJBjörnståhl (1769) hos Linné Bref I. 3: 231. Böttiger 6: 18 (c. 1875). Lagen säger lakoniskt, att (osv.). SvD(A) 1933, nr 111, s. 9.
Spalt L 129 band 15, 1939