| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LALL lal4, n.; best. -et.
(mindre br.) lallande; joller; särsk. motsv. LALLA, v.1 1, 4. Lind (1749). Jag hatar det klumpiga lallet. Fröding (c. 1895) i SamfÖrebroBiblV 3: 38. Barnens lall (i barnkammaren). Östergren (1931).
Spalt L 134 band 15, 1939