| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LALLA lal3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera mindre br.) eg.: sjunga under mer l. mindre rytmiskt upprepande av stavelsen ”la” (jfr LA, interj.); vanl. allmännare: sjunga utan ord, gnola, nynna, tralla. En af kiärleken är uptänd till wisor oc älskog / Sitter lallar, oc tralar i wråå. BrölBesw. 225 (c. 1670). (Herdarna) siunga och lalla Morgon och Qwäll. Dahlstierna (SVS) 185 (1707). Svensson Sångmet. 18 (1889). Hon gnolade och lallade melodien till något slags dans. Schildt Hemk. 222 (1919).
Spalt L 135 band 15, 1939