Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAMA la4ma l. 32 (láma Dalin), sbst.2, m. l. f. l. r.; best. -n; pl. -or (WoJ (1891) osv.), stundom lamas (Dalin (1853), Rendahl Brehm 2: 47 (1929)). Anm. I st. f. pl. användes ofta pl. av ssgn LAMA-DJUR.
Ordformer
(glama 1797. lama 1818 osv. llama 1813—1922)
Etymologi
[av span. llama, av peruvianskt urspr.]
det i Peru o. Bolivia ss. tamdjur hållna kameldjuret Lama glama Lin., lamadjur. Svartz PVetA 1797, s. 58. NoK 7: 39 (1922).
Ssgr: LAMA-DJUR. Pfeiffer (1837). Rendahl Brehm 2: 53 (1929). —
-SKINN. Åstrand (1855). —
-SLÄKTE(T). zool. kameldjurssläktet Lama Lin. Thorell Zool. 2: 108 (1861). —
-ULL. Åstrand (1855; med hänv. till vicugnaull). Ymer 1932, s. 247.

 

Spalt L 140 band 15, 1939

Webbansvarig