Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANDBONDE lan3d~bωn2de, vard. äv. lan3~, förr äv. LANDTBONDE, m.; best. -en; pl. -bönder.
Ordformer
(lam- 1549—1774. lan(n)- 1540—1636. lan(n)d- 1529 osv. landt- 1527—1898)
Etymologi
[fsv. landbonde; av LAND (i bet. 1 a) o. BONDE]
(i fråga om ä. förh.) i sht rättshist. = LANDBO, sbst.1 G1R 4: 366 (1527). Jon Lanbonde i Rijstadh i Lännes sochn, som hafuer i 8 Ell(e)r 9 åhr Landbonde på samma Rystadh Kyrckiebordh warit hafuer. ÅngermDomb. 31/10 1636, fol. 117. PT 1910, nr 288 B, s. 3. — jfr BISKOPS-, DOMKYRKO-, FRÄLSE-, PRÄSTE-LANDBONDE.

 

Spalt L 224 band 15, 1939

Webbansvarig