| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANDSORT lan3ds~ω2rt l. lan3s~, äv. (i vissa trakter) ~ωr2t, äv. (i vissa trakter) 4~1, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -orde SvTr. 4: 151 (1534)).
1) (numera knappast br.) bygd, nejd, trakt; landsdel; förr stundom övergående i bet.: land; ofta svårt att skilja från 2 o. 3 (c). G1R 4: 124 (1527). Insaltat Kost (är) tiänligare för them som i kalla Landzorter boo. Palmchron SundhSp. 74 (1642). E(der)s N(åd)e .. hafver thenna landzorten Smålandh högeligen .. att betacka. OxBr. 12: 481 (1643). Hurulundha han främmandhe landsorther .. har satt sig uthj sinnet till att besökia. BraheBrevväxl. 1: 89 (1662). Vid Landtmäteri statens första inrättning .. förordnades en Landtmätare i hvarje Landsort. LandtmFörordn. 16 (1765). Africas inre landsorter. Ödmann MPark 1 (1800). I några landsorter bakar man surt bröd. Berlin Lsb. 192 (1852). Roth 2Geogr. 39 (1882).
2) (numera föga br.) landsbygdsområde, landsbygdsdistrikt; ngn gg äv.: ort på landsbygden; motsatt: stad; äv. ss. sammanfattande beteckning: landsbygd (se d. o. 1 a); ofta svårt att skilja från 1 o. 3 (c). Intage någre Slått, Städer och Landzorter vdi Lijfflanndh. HSH 9: 57 (1562). Det myckna förhinder, som .. så wäl uti Öfwer- som Under-Rätterna i Städer och Landsorterna däraf förordsakas, at (osv.). HC11H 15: 72 (1697). Svårigheten at få arbetare i landsorten. PH 8: 190 (1766). Hela staden och landsortens grädda kommer (på kammarherrens fest). Bremer Hertha 241 (1856). Med kringliggande landsort bildar staden (Ekenäs) ett imperielt pastorat. NF 20: 606 (1897).
3) område l. bygd l. ort som ligger utanför huvudstaden; jfr 1, 2.
a) (numera knappast br.) i pl. (vanl. best.) med koll. bet. HC11H 10: 106 (1668). Samma förmohn vill Kongl. Maij:t jämväl lämna (gardes-)Regementet uti alla små städer i landsorterne (vid värvning). Carl XII Bref 408 (1716). Efter att några år hafva öfvat sina vingar i landsorterna, var .. (skådespelaren Dahlqvist) återkommen till hufvudstaden. Sturzen-Becker 1: 206 (1861). I hufvudstaden och i landsorterna. Samtiden 1873, s. 209.
b) i sg. (vanl. best., se dock slutet), ss. sammanfattande beteckning för de delar av landet som ligga utanför huvudstaden. Hvad gör mig folkets omdöme? Här nere i Landsorten kan jag vara och heta hvad jag behagar. Björn Pap. 12 (1794); jfr 1. Dalin FrSvLex. 2: 342 (1843). En konstnärsturné i landsorten. Hellander Teat. 62 (1898). (Knitteln har efter 1600-talets midt) prägel af arkaism .. eller af mörkaste landsort. Castrén StormaktstDiktn. 184 (1907). Att det hela (dvs. studierna) skulle sluta med en adjunktur i landsorten. Hellström Malmros 144 (1931). — särsk. i sg. obest., i predikativ anv., om person, föremål o. d., för att beteckna denna resp. detta ss. landsortsmässig(t). Han var landsort, den där Gustaf Svensson och snålheten satt i honom. SD(L) 1905, nr 90, s. 2. OoB 1930, s. 119.
c) (numera bl. mera tillf.) med individuell bet., om viss ort l. trakt o. d.; jfr 1, 2. Min förmögenhet är ej tilräckelig at lefva i Stockholm, i stället för at vi i en landsort kunna lefva efter vår bequämlighet. Schröderheim Opt. 87 (1794). Mig förefaller .. att denna vackra flicka är mamsell — från någon landsort troligen — och befinner sig på väg att fara hem. Almqvist Går an 17 (1839); jfr 2. Att Erik satt .. på ett .. tåg någonstans i en dödtråkig landsort. SvD 23/7 1933, Söndagsbil. s. 2.
-BO, m.||ig. person som är fast bosatt i landsorten, person från landsorten, provinsbo. Hedberg Sardou 17 (1866). —
-MÄSSIG. som i ett l. annat avseende överensstämmer med l. liknar landsorten l. landsortsborna l. förhållandena i landsorten o. d.; ofta nedsättande. Granlund Carlé OdågJourn. 90 (1915). En något landsortsmässig och gammalmodig teater. Hildén Chesterton FadBrHeml. 103 (1930).
(1, 3) -MÖTE. särsk. (förr) hist. möte hållet med ständerna i viss landsdel; jfr LANDSKAPS-MÖTE 1. Reuterdahl SKH III. 1: 355 (1863). —
-SKÅDESPELARE~10200. (landsort-) skådespelare som har sin värksamhet förlagd till landsorten. Lundin o. Strindberg GSthm 589 (1882). —
-STAD. (landsort- 1905. landsorts- 1843 osv.) stad i landsorten, provinsstad. Crusenstolpe Mor. 5: 215 (1843). —
-TEATER. teater(byggnad) l. teaterscen i landsorten; äv. om dylik teater ss. institution; i sg. best. äv. sammanfattande, om teatrarna o. teatervärksamheten i landsorten. Stenhammar Riksd. 1: 31 (1834). En af landsortsteaterns främsta gunstlingar. Hellander Teat. 34 (1898). —
Spalt L 238 band 15, 1939