| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANDSÄTTA lan3d~sät2a, vard. äv. lan3~, v. -er, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr.
1) med avs. på passagerare på fartyg (särsk. trupp) l. (mera tillf.) annan fartygslast: sätta l. föra l. bringa i land. HTSkån. 1: 214 (1658). Kanonernas landsättning mötte flera svårigheter. Gyllengranat SvSjökr. 2: 214 (1840). En af passagerarne, som .. (under ett uppehåll) fick sina effekter landsatta och dem förutan måste fortsätta resan till Köpenhamn. Snellman Tyskl. 2 (1842). Konungen lät landsätta och fängsla en viceamiral och en skeppskapiten, som icke velat deltaga i striden. Carlson Hist. 2: 479 (1856). De landsatta trupperna. VFl. 1911, s. 40.
2) (ny anv.) med avs. på passagerare i flygmaskin o. d. (särsk. trupper l. soldater): sätta av l. urlasta l. släppa ned (med fallskärm) på land l. på marken. Det har konstaterats att de tyska flygplanens .. verksamhet .. haft till ändamål att landsätta fallskärmshoppare på franskt territorium. DN(A) 1939, nr 311, s. 1.
II. (†) intr.
1) om fartyg o. d.: landa (se d. o. II 1 a), lägga till; äv. om person: lägga till med fartyg o. d. (Carl de Beche) skall afståå ther medh att landsettia med sine skepp i förbudne hampner. RP 8: 278 (1640). (Fartyget) Sémaphore landsatte i Algiers hamn. Almqvist GMim. 3: 232 (1842). SPF 1859, s. 350.
2) om passagerare på fartyg o. d.: landstiga, gå i land; äv. i förb. med riktningsadv. Dryselius Måne 198 (1694). Vi .. kommo .. till en holma, hvarpå ett vakthus stod, dit alla resande måste landsättja och visa sine pass. Roland Minn. 38 (c. 1748). Andersson Verldsoms. 3: 196 (1854).
Spalt L 248 band 15, 1939