Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANGETT laŋgät4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. (äv. med fransk stavning)
Etymologi
[jfr t. langette; av fr. languette, liten udd (ss. prydnad) på kläder l. dyl., avledn. av langue, tunga]
1) i sht sömn. udd, liten tunga (ss. prydnad, vanl. vid kanten av duk, gardin, klädesplagg o. d.); äv. om (lös) bård bestående av dylika uddar, avsedd att fästas vid kanten av duk osv.; äv. (o. numera vanl.) om det slags sömnad (langettsöm) som brukar användas för att kanta dylika uddar. Armarna sätter han full med langetter, pund-gädder, manschetter. SElfvius (1669) hos Castrén StormaktstDiktn. 96. Volangens kant sys med langett. JournD 1853, s. 5. Ästrand (1855; om bård). Ett .. tygstycke, kantat med languett. Fornv. 1926, s. 234.
2) (numera knappast br.) med. ett slags vid behandling av benbrott användt bandage (försett med uddar). TLäk. 1832, s. 319. Tholander Ordl. (c. 1875).
Ssgr (till 1; i sht sömn.): LANGETT-BRODERI. utfört med langettsöm. JournD 1855, s. 117. —
-SÖM, r. l. m. ett slags sömnad som användes vid randsyning av uddar; kantsöm; äv. konkret. JournD 1853, s. 40. Branting PrydnSöm 28 (1910).
Avledn. (i sht sömn.): LANGETTERA, v., -ing. (förr äv. -guet(t)-) förse (ngt) med langettsöm; utsy (ngt) i uddar (med langettsöm). MagKonst 1823, s. 32. KatalNK 1916—17, s. 73.

 

Spalt L 267 band 15, 1939

Webbansvarig