Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANTERNING, m.; pl. -ar l. -er.
Ordformer
(landt- (land terning(h)) 1556—1566. lant- 1556—1559. -tärn- 1559—1566. -mijng(h) (landh ter mijngar) 1556)
Etymologi
[avledn. av LANTERNA]
(†) mil. = LANTERNA 4. ArkliR 1556: 2 (1556). Bly till lanterningar — 2 (lispund) 11 m(arker). Därs. 1558: 3 (1558). På skepen till bebinde lantärninger medh (,) Jerntrådh — 5 (marker). Därs. 1559: 3 (1559). Därs. 1566: 13 (1566).

 

Spalt L 275 band 15, 1939

Webbansvarig