Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAPPALIE, n.; pl. -ier.
Ordformer
(lap- 1657. lapp- 1673—1904)
Etymologi
[jfr d. lappalie, vanl. i pl. -alier; av t. lappalie, pl. -alien, av t. lappalia, pl., skämtsam latiniserande bildning till t. lappe, lappen (se LAPP, sbst.3)]
(†) = LAPPRI 5.
a) i sg., koll.: strunt, skräp. Han (borde) hafva Försÿn medh sådant Lappalie Högwyrdige Fadren Her Biskoppen bemöda. VDAkt. 1694, nr 214.
b) i pl.: bagateller, småsaker, obetydligheter; äv.: narraktigheter. RARP 6: 47 (1657). Dhe Lappalier som Her Beniamin haar inmängt i sina predikningar. VDAkt. 1678, nr 284. Söderhjelm Levertin 1: 441 (cit. fr. 1904).

 

Spalt L 292 band 15, 1939

Webbansvarig