Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAPSUS lap4sus l. 32, r. l. m. (Almqvist GMim. 2: 165 (1842) osv.) ((†) n. GHT 1897, nr 279 A, s. 4, Därs. nr 302 B, s. 1); best. (knappast br.) -en (Östergren (1931)); pl. = (LoW (1911) osv.).
Etymologi
[liksom dan. o. t. lapsus av lat. lapsus, glidning, fall, misstag, förbiseende, till labi, glida, vackla, begå misstag (jfr LAVIN)]
fel l. misstag beroende på förbiseende l. vårdslöshet, slarvfel; i sht om felsägning l. felskrivning. Almqvist GMim. 2: 165 (1842). (Författarens påstående) är naturligtvis ett lapsus. GHT 1897, nr 302 B, s. 1. Grov lapsus av åklagaren i Söderbärkemålet. SvD(A) 1934, nr 74, s. 5. — Anm. Stundom användes det lat. uttr. lapsus calami, skrivfel. Schück (1854). Fornv. 1924, s. 222. Ngn gg förekommer det lat. uttr. lapsus linguæ, felsägning, missägning. Ekbohrn (1868). SvUppslB (1933).

 

Spalt L 298 band 15, 1939

Webbansvarig