Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LASERA lase4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(lase- 1845 osv. lasse- 1832—1881)
Etymologi
[jfr d. lasere, av t. lasieren, i ä. t. äv. lassieren, lassuren, av mht. las(i)uren, eg.: överdraga med lasur; till LASUR]
(i sht i fackspr.)
1) måla (ngt) med tunn, genomskinlig färg, så att föremålets egen färg (l. förut pålagd färg) lyser igenom, men med annan nyans l. med större djup o. glans. Scheutz Ritk. 204 (1832). Laseradt furuträ. Sthm 2: 104 (1897). Kroon Reprodukt. 93 (1935). — jfr BRUN-, GRÖN-LASERA. — särsk.
a) i p. pr., om färg (av i sig självt mer l. mindre genomlysande färgstoff): som genom stark utspädning blivit genomskinlig. Strängt taget äro alla akvarellfärger laserande. Nyblom Akvarellm. 13 (1910). S. k. laserande färgämnen. HantvB I. 1: 4 (1934).
b) ss. vbalsbst. -ing, mer l. mindre konkret. HantvB I. 1: 135 (1934).
2) färga ytan av (glas) genom bestrykning med o. upphettning av vissa metallföreningar. 2UB 7: 272 (1903).
Särsk. förb.: LASERA IN 010 4. till 1: gm lasering åstadkomma (en viss färg). MeddSlöjdF 1894, s. 146. Nyblom Akvarellm. 35 (1910).
Ssgr (till 1): A: LASER-FÄRG. tunn, genomskinlig färg av i sig självt mer l. mindre genomlysande färgstoff, vilken användes vid lasering. Herrmann Lackering 47 (1854). Bildmark Entrepr. 196 (1921). —
-MÅLNING. målning med laserfärg. HantvB I. 1: 250 (1934).
B: LASERINGS-FÄRG. gm lasering åstadkommen färgton. Herrmann Lackering 47 (1854). —
-YTA, r. l. f. laserad yta. TT 1871, s. 62.

 

Spalt L 315 band 15, 1939

Webbansvarig