Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEDSEGEL le3d-se2gel, vard. äv. le3~, n.; best. -seglet; pl. =.
Etymologi
[av t. leesegel, av lee (se LÄ) o. segel (se SEGEL); jfr LED, sbst.5. Ordet anslutes numera vanl. till LED, sbst.1 6]
sjöt.
1) (i sht förr) vart särskilt av de trapetsformade lättvindssegel som utriggas från rårna på fock o. stormast (på tremastade råseglare); jfr LÄ-SEGEL. Roswall Skeppsm. 1: 51 (1803). Hägg Segel 30 (1935). — jfr BOVEN-, BRAM-, UNDER-, ÖVER-LEDSEGEL m. fl.
2) benämning på spinnaker o. ballongsegel på segeljakter. BonnierKL 10: 360 (1927). SvUppslB (1933).
Ssgr (till 1; i sht förr, sjöt.): LEDSEGELS-BEKAJARE. jfr BEKAJARE 2. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-GODS. jfr GODS 4. Refgölingar tagas beqvämligast af ledsegelsgodset i märsen. Roswall Skeppsm. 1: 29 (1803). VFl. 1917, s. 114. —
-RÅ, r. l. f. smäcker rå till vilken ledseglet är fäst. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 277 (1796). Ledsegelsrårnas fall slås på rån med fiskarestek. Smith 228 (1917). —
-SKOT. Kasta loss ledsegelsskoten! Wrangel SvFlBok 389 (1898). —
-SPIRA, r. l. f. rund träspira som har sin plats på en rås överkant o. som skjutes ut, då ett ledsegel sättes, för att tjäna till dettas sträckande. Roswall Skeppsm. 1: 23 (1803). Hägg Segel 36 (1935).

 

Spalt L 444 band 15, 1939

Webbansvarig