Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEGALITET leg1alite4t l. le1-, l. legal1-, r. l. f.; best. -en.
1) (i fackspr.) laglighet, lagenlighet; jfr LEGAL 1; motsatt: illegalitet. Andersson (1845). SvD(A) 1933, nr 30, s. 11.
2) filos. (en handlings) yttre överensstämmelse med sedelagen; jfr MORALITET. Boëthius Naturr. 20 (1799). Krafvet på verklig moralitet, icke blott legalitet, har stoicismen gemensamt med kristendomen. Janzon Hor. 117 (1899). 3NF 12: 929 (1930).
Spalt L 462 band 15, 1939