Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEKTORIUM läktω4rium l. lek-, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[av mlat. lectorium, till kyrkolat. lector (jfr LEKTOR 1)]
konsthist. pulpet av trä varifrån texterna läsas vid den romersk-katolska gudstjänsten; äv. om läktare framför triumfbågsöppningen i medeltida kyrka. Upmark Lübke 316 (1871). ÄKyrklKSkåne 179 (1921).
Ssg: LEKTORIE-MUR. konsthist. mur som vid lektoriet avgränsade lekmannakyrkan från koret. ÄKyrklKSkåne 175 (1921). Fatab. 1929, s. 177.

 

Spalt L 522 band 15, 1939

Webbansvarig