Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LETAL leta4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(letal c. 1823 osv. lethal 1672—1729, 1846 (: lethalitet))
Etymologi
[jfr t. letal; av lat. letalis, avledn. av letum, död]
1) (i fackspr., i sht med.) som medför l. vållar död, dödande, dödsbringande, dödlig (se d. o. 4); i sht om sjukdom l. kroppsskada o. d. Een lethal siukdom. RARP 11: 458 (1672; i bild). Een lethal blessering. HdlCollMed. 1691, s. 719. Dödande (letal) dos (av ett läkemedel). 3NF 5: 1188 (1926). — särsk.
a) (†) om vapen l. tillhygge o. d. Biberg 3: 104 (c. 1823).
b) (†) om ort l. plats. Ahnfelt StudM 2: 206 (1857).
c) ärftl. om ärftlighetsfaktor: som leder till individens död. Backman MännRas. 148 (1935).
2) med. om utgång av sjukdom l. operativt ingrepp o. d.: dödlig (se d. o. 1 b). DuodSanal. (1885). LbKir. 2: 129 (1922).
Avledn.: LETALITET, r. l. f. med.
1) till 1: egenskapen att vara letal. Slutsatzer, Om .. (sårens) lethalitet. Acrel Sår (1745; i titel).
2) = DÖDLIGHET 2. Den s. k. letaliteten, dvs. dödligheten räknat pr sjukdomsfall. Dahlberg SjSamh. 1: 100 (1934).

 

Spalt L 557 band 15, 1939

Webbansvarig