Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LEVNA l. LIVNA, äv. LEMNA, v. -ade; äv. (anträffat bl. i särsk. förb.) LEVNAS l. LIVNAS, v. dep.
Ordformer
(lemn- 1571—1807. levn- (lefn-) 1668—1755. livn- (lifn-) 1669—1807. läffn- 1639)
Etymologi
[fsv. lifna, limna, sv. dial. levna, lemna, motsv. nor. dial. livna, limna, lemna, isl. lifna; formellt samma ord som LÄMNA]
(†)
1) intr.: få liv; kvickna till; särsk. om nyfödt barn (l. djur) l. om person som drabbats av sjukdom: repa sig, ”taga sig”, ”komma sig”; äv. om ägg: gm uppvärmning få liv o. giva upphov till kyckling l. fågelunge. LPetri KO 20 b (1571; om nyfödt barn). (Fåglarna) wärpa .. ägg .. och liggia på them, til thesz the läffna. Schroderus Comenius 147 (1639). (Henrik Erssons mor, som misstänkes för trolldom, emedan) hon olofligen i fäähuuset hafuer ingåt, och effter then dagen hafuer ingen kalff lemnat. Murenius AV 58 (1640). Möller (1807).
2) tr.: väcka (ngn l. ngt) till liv. Lucidor (SVS) 80 (1668). Gudz Ande lifnar alt, Gudz Kärleek all Ting warmar. Spegel GW 272 (1685).
Särsk. förb.: (†) LEVNAS VID. till 1: leva upp, kvickna till. Dahlstierna (SVS) 403 (c. 1696). Möller (1807).

 

Spalt L 604 band 16, 1940

Webbansvarig