Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIGIST ligis4t, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. liguist)
Etymologi
[jfr t. ligist (i bet. 1); avledn. av LIGA]
1) (i fråga om ä. l. utländska förh.) till LIGA II 1, om medlem (person l. stat) av en politisk liga. Dhe Påwesche ligisterne. RARP 1: 51 (1627). Dedt fahrlige kriget emellan oss och dee Ligister. RP 6: 33 (1636). 2NF (1911).
2) i nedsättande mening, till LIGA II 4: person tillhörande ett band av (unga) våldsvärkare (som gör gatorna osäkra), ligapojke o. d. Arbetskarlen .. (N. N.) känd som farlig ligist och fridstörare. SD(L) 1896, nr 191, s. 2. SvD(A) 1929, nr 240, s. 3.
Ssgr (till 2): LIGIST-ELEMENT. jfr ELEMENT 3. SvD(A) 1918, nr 39, s. 3. —
-UPPTRÄDE~020. SvD(A) 1920, nr 44, s. 3.
Avledn.: LIGISTISK, adj.
1) (i fråga om ä. l. utländska förh.) till 1. Stiernman Riksd. 838 (1632). Ligistiska trupper. Ahnlund GA 90 (1932).
2) till 2. Ligistisk skadegörelse på stadsträdgårdarna. SvD(A) 1921, nr 256, s. 3.

 

Spalt L 681 band 16, 1940

Webbansvarig