Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIKVÄL li4k~väl1 l. ~vä1l, äv. lik4~, äv. 3~2, äv. (i sht i ställning sist i satsen o. i vers) likvä4l (likvä´l el. li`kväl (l(äs) k som ck) Weste; likvä´l Dalin; i vers ∪ — Brask Apg. M 1 a (1648) osv. — ∪ Stiernhielm Jub. 61 (1644, 1668) osv.), adv.2 o. konj.; äv. (numera bl. i vers l. bygdemålsfärgat) LIKAVÄL li3ka~vä2l l. 30 2 l. (i sht vid ställning sist i satsen o. i vers) li1kavä4l, adv.2 o. konj.
Ordformer
(le- 1526—1534. lech- 1568. leck- 1624. leg- 1524—1562. lek- 1523—1672. lich- 1523—1617. lick- 1523—1650. lig- 1541—1587. lijck- 1650. lijg- 1656. lijk- 1541—1705. lik- (ljk-) 1522 osv. liq- 1618—1653. -väl (-u-, -e-, -hl, -ll) 1522 osv. — lik- 1530 osv. lik väl 1644. lika- 1523 (: lickawel)—1936. lika väl 1640 (: lijka wäl) —1705 (: lijka wäl). like- 1522—1629 (: lijkewäl). like väl 1578 (: like well). liko- 1527—1528 (: lekowel))
Etymologi
[fsv. likoväl (likawäl, likewäl, likwäl m. fl.), d. ligevel, nor. likevel; av mnt. likewol (jfr t. gleichwohl), av like (se LIKA, adj. o. adv.) o. wol (se VÄL, adv.). — Jfr ELELL, LELL]
I. ss. (konjunktionellt) adv.; i sht förr äv. i förb. dock likväl, se DOCK I 1 b slutet.
1) trots detta, icke dess mindre, i alla fall, dock (se d. o. I 1); äv. betecknande en mindre skarp motsats: dock (se d. o. I 2), emellertid. OPetri 2Post. 45 b (1530). Om the galne än högt vp komma, warda the likwel til skam. Ordspr. 3: 35 (Bib. 1541). Fast ingen bad honom wara wälkommen, satte han sigh likwel nider. Verelius Gothr. 5 (1664). Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark. Runeberg 2: 49 (1846). Siwertz JoDr. 50 (1928).
2) avklippande den föregående tankegången l. betecknande en inskränkning l. rättelse, ett förbehåll o. d.: dock (se d. o. I 3, 4); äv. i förb. likväl att, dock (så) att. Pardonsplacat 26/11 1751, s. 2 (: likväl at). RO 1810, § 27. Och så till Africano bär det, / Ej hvarje gång likväl, som till exempel när det / Har lyckats (osv.). Wennerberg 1: 17 (1881).
3) i varje fall, i vilket fall som helst, i alla händelser; åtminstone, dock (se d. o. I 5). Stiernhielm Fred. 20 (1649). Roms största snillen .. åtnögde sig .. at i vitterhets-öfningar .. blifva .. (grekernas), om ej öfvermän, likväl lycklige medtäflare. 1VittAH 2: 227 (1776). Envallsson Procent. 3 (1786). (Skildringar) der generalernas (somliges likväl) göranden och låtanden underkastades en sträng granskning. Strindberg NRik. 148 (1882); jfr 2.
4) trots allt, när allt kommer omkring, (ju) ändå, dock (se d. o. I 6). Tegnér (WB) 3: 153 (1817). Herre Gud! hvad tiden går likväl! Böttiger 3: 12 (1843, 1858). Bergman Patr. 9 (1928).
5) (numera mindre br.) ss. förstärkningsord i uppmaning l. vädjan o. d.: i sanning, värkligen, dock (se d. o. I 7), ändå; förr äv.: bara, ju. Aron Person. Fölier migh lijkwäl i mitt hws, / Så länge wij taghom oss rws. / Fougdekarl. Iagh saa likwäl wij skulle få / Gestebudh tå iagh drogh hem frå. Prytz G1 B 3 a (1621). Björn FörfFl. 62 (1793). Förvirrad svarade Maria: / ”Hur lycklig likväl mannen är! ..” Tegnér (WB) 4: 19 (1822).
II. (†) ss. underordnande (koncessiv) konj.: ehuru(väl), ändock, fastän; äv. i uttr. likväl att, trots att. SkrGbgJub. 6: 69 (1587). Jagh skolle gierna likwäll iagh är tungh förrest nu med till Wexiö. VDAkt. 1664, nr 202. Därs. 1690, nr 393 (: lijkwähl att).

 

Spalt L 744 band 16, 1940

Webbansvarig