| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIMITATION lim1itatʃω4n l. li1-, äv. -aʃ-, l. 01—, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. LIMITASIE, f.
(i skriftspr., numera föga br.; se dock c) begränsning (se d. o. 2 b), inskränkning (se d. o. 2); jfr LIMITERA. (Tillåtelse) uti .. Kejs. Maj:ts land till och frå att fara utan någon limitasie. HSH 1: 31 (1527). Lundström LPGothus 3: 114 (cit. fr. 1643). Statsmakten bör, för att kunna försvara medborgarene — och just derföre tål hon ingen limitation — ovilkorligen vara stark. Bolin Statsl. 1: 361 (1870). Östergren (1931). — särsk.
a) (†) om inskränkning i giltigheten av en bestämmelse o. d.; äv.: förbehåll; jfr LIMITERA b. Schroderus Os. 1: 847 (1635). Alle Cessioner af Tiänster, under hvad Namn och Titul det ock vara må, skola aldeles, och utan limitation, vara förbudne. PH 2: 1150 (1734). Linné Bref I. 5: 237 (1776). Ekbohrn (1868).
c) (fullt br.) log. om en förståndskategori som enl. Kant motsvarar det limitativa omdömet; jfr LIMITERA d. VStyckUplKantPhilos. 34 (1798). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
Spalt L 765 band 16, 1940