Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LINGBÄR liŋ3~bä2r l. ~bæ2r, äv. (i bet. 2 alltid) LINBÄR li3n~ l. LINNBÄR lin3~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(li(j)n- 1638—1890. lind- 1906. ling- 1797 osv. linn- 1749—1926)
Etymologi
[sv. dial. ling-, linndjebär; av sv. dial. ling, bärris, sidoform till ljung, ris (se LJUNG), o. BÄR, sbst.1; sv. dial. lind-, linn-, limbär av lind, linn, bärris (se LIND, sbst.2); formen linbär beror sannol. på folketymologi. — Jfr LINGON]
(i vissa trakter)
1) bär av buskväxten Vaccinium vitis idæa Lin., lingon; äv. om växten. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Högberg Vred. 2: 145 (1906).
2) i utvidgad anv., om bär av växten Arctostaphylus uva ursi Lin., mjölon; äv. om växten. Linné Gothl. 209 (1745). Henriksson Hledn. 27 (1890; fr. Gotland).

 

Spalt L 796 band 16, 1940

Webbansvarig