Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIRA li3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. lira, lyra; jfr dan. o. nor. lire; av mnt. lire (jfr t. leier), av it. lira, av lat. lyra, av gr. λύρα (se LYRA)]
(i sht förr) musikinstrument med klaviatur o. 3—6 strängar, på vilket tonen frambringas därigm att strängarna strykas med ett hjul som kringvrides med en vev. URudenschöld Vitt. 377 (1751). NoK 96: 102 (1930).
Ssgr (i sht förr): A: LIR-GUBBE. (†) gubbe som spelar på lira. Holmberg 2: 1025 (1795). Dalin (1853). —
-SPELARE. (lir- 1795 osv. lira- 1889) Holmberg 2: 1025 (1795). —
-SPELERSKA. (lir- 1795 osv. lira- 1922) Holmberg 2: 1025 (1795). Bellman (BellmS) 2: Komment. 44 (1922).
B: LIRA-SPELARE, -SPELERSKA, se A.

 

Spalt L 826 band 16, 1940

Webbansvarig