| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LITANIA lit1ani3a2 l. li1-, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Meurman (1846) osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. litani) Schmedeman Just. 59 (1574), Cannelin (1921)); förr äv. LITANI, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er (se ovan).
1) kyrkl. kyrkobön i responsorisk form, väsentligen bestående av en (katalogartad) rad böner om hjälp i andlig o. lekamlig nöd, numera använd i sht under fastan, tidigare i vidsträcktare bruk; förr äv. om var särskild i litanian ingående bön o. i sht om bönen Kyrie eleison (”Herre förbarma dig”). Läsa, sjunga, förr äv. hålla litanian. Hb. 1541, s. G 1 b. Synnerligha skal man ijdka Litanien then tijd allmenneligh nödh är på färde. LPetri KO 43 a (1561, 1571). Schmedeman Just. 59 (1574). Petreius Beskr. 3: 6 (1615). Brilioth SvKyrkKunsk. 215 (1933).
2) i mer l. mindre bildl. anv.
a) (numera föga br.) i uttr. sätta l. intaga o. d. ngn l. ngt i litanian l. stå i litanian, räkna ngn l. ngt resp. räknas med bland det som man ber Gud bevara sig för. CAEhrensvärd Brev 2: 21 (1795). Med få undantag borde alla gamla Tanter och Kusiner stå i Litanian. VäxjöBl. 1820, nr 41, s. 3. Flickorna sätter du väl ändå inte i litanien. Sparre Stand. 8 (1847). Auerbach (1911).
b) om ngt som gm innehåll l. längd liknar en litania; jeremiad, (lång) klagovisa. Thorild (SVS) 3: 45 (1791). (Han) drog till sist fram med litanian om sina fattiga barn och sin stackars hustru. Didring Malm 2: 111 (1915). — särsk. (numera föga br.) om lång, tråkig uppräkning l. upprepning. Dalin Arg. 1: 307 (1733, 1754). Lenngren (SVS) 2: 375 (1803). Nu dra vi litanian: tack, tack! Tack för mig! Bergman LBrenn. 176 (1928).
Spalt L 846 band 16, 1940