| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
1) om person (l. djur): som begagnar sig av l. är fallen för list, slug, förslagen; i sht i nedsättande bem.: bedräglig, falsk, illfundig, svekfull; ss. adv.: på ett förslaget l. svekfullt sätt. VarRerV 59 (1538); möjl. äv. till LIST, sbst.1 1. Lucidor (SVS) 55 (c. 1670). Finnes .. någon (av parterna i en rättegång) .. med Skiälens innehållande och upskiutande .. listigt omgå (så osv.). StadgRätteg. 1695, s. B 1 a. Listig som räfven. MontLouis FrSpr. 291 (1739). Du är listig / Som kommer, när du ej behöfves längre (vid arbetet). Hallström GrAntw. 36 (1899). Bergman LBrenn. 154 (1928). — jfr ARG-, HINDER-, ILL-, KLOK-LISTIG.
2) om handling l. föremål o. d.
a) om beteende l. förehavande o. d.: som vittnar om l. är uttryck för list l. slughet l. svekfullhet l. falskhet; äv. (vard., föga br.) övergående i bet.: klyftig, skarpsinnig, klok. Hans listoge anslagh. G1R 2: 119 (1525). Månge bedräghelige och listige ord. RA I. 1: 274 (1540). Villfarelsens listiga anslag. Ef. 4: 14 (Bib. 1917). De var då inte vidare listit! Östergren (1931). — jfr ARG-, BITTER-, HINDER-, ILL-, IN-, MARG-LISTIG.
b) (†) om föremål l. redskap o. d.: som användes på ett listigt l. svekfullt sätt; i sht i bild. Vndslipper tu thesse här Fienders (dvs. ondt sällskaps, köttets, djävulens) listige Snara (så osv.). Arvidi 181 (1651). Tvetydiga rykten / Spridde han ut bland folket och nyttjade listiga vapen. Adlerbeth Æn. 30 (1804).
c) (†) övergående i bet.: som vinnes l. uppnås gm list? En listigh fruchtsamheet (dvs. överflöd). Forsius Fosz 470 (1621).
Spalt L 842 band 16, 1940