| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LJUNG, sbst.2, n.; best. -et.
(†) blixtrande; äv. konkretare, närmande sig bet.: blixt, blixtar. Rudbeckius KonReg. 191 (1615). Då ett hastigt Liung eller Eld lyste. Rudbeck Atl. 3: 486 (1698). Som ljunget sig bland molnen tränger, / Med blixt på blixt i alla hörn. Bellman SkrNS 1: 236 (1760).
Spalt L 961 band 16, 1941