Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKATIV lωk1ati4v, äv. lω1-, stundom 30~2 l. 40~1, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. locative, fr. locatif; av nylat. locativus, avledn. av lat. locare (se LOKAT)]
språkv. adj. till LOKATIV, sbst. Det .. lokativa bruket af ackusativus. Uppström GotBidr. 22 (1868). WoJ (1891).

 

Spalt L 1049 band 16, 1941

Webbansvarig