Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKOMOTION lωk1ωmωtʃω4n l. lω1-, äv. lok1– l. lå1-, l. -om- l. -åm-, l. -mo- l. -må-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. loc-)
Etymologi
[jfr t. lokomotion, eng. locomotion; av lat. locus, plats (se LOKUS), o. motio (gen. -ōnis), vbalsbst. till movere, sätta i rörelse, röra]
(i fackspr.) förflyttning från ett ställe till ett annat; särsk. zool. om ställförflyttning; äv.: förmåga att förflytta sig från ett ställe till ett annat. Ehrenheim Phys. 1: 336 (1822). Thunberg Livsförrättn. 427 (1925).
Ssgr (i fackspr.; i sht zool.): LOKOMOTIONS-ORGAN. organ för ställförflyttning. 2NF 5: 316 (1906). —
-REDSKAP~02 l. ~20. (föga br.) = -ORGAN. TLäk. 1832, s. 97. —
-RÖRELSE. åsyftande l. åstadkommande ställförflyttning. De enkla rörelser, av vilka varje lokomotionsrörelse är sammansatt. Thunberg Livsförrättn. 431 (1925).

 

Spalt L 1050 band 16, 1941

Webbansvarig