Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LONGERA loŋʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av t. longieren, till fr. longe, löplina, eg. fem. av long, longue, lång, av lat. longus, lång (se LÅNG)]
ridk. låta (häst) löpa i lina för dressyr. THästv. 1870, s. 53. Wrangel HbHästv. 367 (1885). SD 1899, nr 65, s. 3.
Ssgr (ridk.): LONGER-GJORD, r. l. m. använd vid longering. Wrangel HbHästv. 365 (1885). —
-TYGEL. jfr -GJORD. Wrangel HbHästv. 365 (1885).

 

Spalt L 1057 band 16, 1941

Webbansvarig