| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOTTA lot3a2, v. -ade ((†) p. pf. n. låtit Murenius AV 573 (1665); sup. låtthet LösingDomb. 9/7 1602). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) utföra den handling varigm ngt avgöres med ledning av lott (t. ex. lottkastning, lottdragning o. d.), kasta lott, draga lott. Lotta om ngt. Avgöra ngt gm lottning. OPetri Kr. 160 (c. 1540). The förebäre at bröderne hade låtthet om hemmanen. LösingDomb. 9/7 1602. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning. SFS 1920, s. 2351. — särsk.
a) (förr) bärgv. ss. vbalsbst. -ning, om fördelning av bruten malm mellan de delägande bärgsmännen; äv. konkretare, dels om härför anordnad sammankomst, dels om de till utlottning pålagda malmhögarna. En lottning malm. Geisler BergzmLyckönskn. 9 (1719). Bergmannen .. går till grufvan på lottning. Linné Diet. 1: 152 (c. 1750). jfr MALM-LOTTNING.
b) med obj.: bestämma l. fördela l. utse (ngt) gm lottning. Murenius AV 573 (1665). På onsdagen skola vi lotta ämnen. Tegnér (WB) 1: 365 (1807). En täfling med lottade båtlag. SD(L) 1901, nr 345, s. 4. särsk. (i sht jur.) med avs. på rättegångsmål o. d. Lotta ett mål o. d. på l. till viss avdelning l. viss domare, gm lottning tilldela viss avdelning l. viss domare ett mål o. d. för handläggning. Ugglas SamlKBr. 3: 11 (1776).
2) (utom i a nästan bl. i vitter stil) bildl. (jfr 3), särsk. med anslutning till LOTT, sbst.2 1 f α o. 4 c, för att beteckna ödets l. försynens l. naturens fördelning av ”lotter” bland människor l. länder o. d. Bellman Gell. 101 (1793). Nornornas lottning .. / trotsa vi, klaga vi ej oss ifrån. Tegnér (WB) 5: 134 (1821). Hallström GrAntw. 126 (1899). — särsk.
a) i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.: som fått en så l. så beskaffad lott här i livet, som har det så l. så ställt, som av naturen utrustats så l. så; stundom allmännare: utrustad, försedd. Vara lyckligt, väl, olyckligt, illa lottad (av naturen). Vara väl lottad på huvudets vägnar, ha ”godt huvud”. De sämst, bäst lottade i samhället, särsk. med tanke på ekonomiska förh. Leopold 2: 257 (1794, 1815). Eländet .. (är) ett undantag, förvisadt till några mindre lyckligt lottade, till fattiga eller sjuklingar. Agardh ThSkr. 3: 121 (1838). Ett på värderika egenskaper och ägodelar väl lottadt fruntimmer. Crusenstolpe Tess. 2: 10 (1847). Sibbo är icke synnerligen rikt lottadt på insjöar. Lindholm Sibbo 1: 62 (1890). DN(A) 1933, nr 83, s. 24. jfr MISS-, VAN-LOTTAD.
b) (mera tillf.) närmande sig bet.: fördela. En något jämnare lottning af rättigheter och fördelar. LBÄ 29—31: 50 (1799). Hallström G3 13 (1918).
3) (†) bildl. (jfr 2): dela l. få del av (ngt). Om Granskaren delar Snillets skicklighet, så lottar han ock dess förtjusning. Thorild 4: 220 (1787).
LOTTA UT10 4. till 1: fördela l. uttaga (ngt) gm lottning; lotta bort (ngt). Lotta ut obligationer till inlösning. Lotta ut en docka vid en välgörenhetsfest. Serenius Ddd 2 b (1734). jfr UTLOTTA.
(1 a) -STÄMMA, r. l. f. (förr) bärgv. sammankomst för lottning av malm. NoraskogArk. 6: 163 (1854). —
Spalt L 1093 band 16, 1941