Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOVADSMAN, m.; pl. -män.
(†) löftesman, borgensman. G1R 2: 194 (1525). Förgätt icke tins loffuitzmanz welgerning, ty han haffuer vthsatt sigh sielff för tigh. Syr. 29: 15 (Bib. 1541). LPetri 4Post. 16 a (1555; bildl.).
Spalt L 1107 band 16, 1941